Julstämning

Free-Wallpaper-Christmas-Tree

Under ett par veckor före jul råder en lätt julmusiksfeber i denna familj. Gamla dammiga 50-60-tals låtar med för ungdomarna okända artister spelas och är accepterade tillsammans med hypermoderna julversioner som ingen av den äldre generationen riktigt förstår sig på men diggar ändå. Ett antal favoriter har dock utkristalliserats under åren och för att skapa en lätt julstämning och inspiration till er som saknar energi för stunden så kommer här mina 10 högst personliga julfavoriter.

Nummer ett av alla jullåtar har blivit Chris Rea och hans Driving Home For Christmas.

Här en kort intervju om hur låten kom till:

Vem har undgått att beröras av The Pogues/Kirsty MacColl’s Fairytale Of New York en modern klassiker som släpptes 1987. Också en av absoluta julfavoriter. Matt Dillon som medverkade i videon har sagt att den filminspelningen var en av hans lyckligaste stunder eftersom The Pogues var ett av hans favoritband.

En jullåt från sent 70-tal av Paul McCartney tillhör också kategorin ”korny” jullåtar som spelas ofta.

Den juligaste av alla jullåtar framförs av Nat King Cole och är den låt jag mest förknippar med jul där den har lite av Disney arrangemang över sig och påminner mycket om barndomens jular.

En riktigt skön något modernare version av Carol of The Bells har the Calling gjort. Har dykt upp som favorit på senare år och en version som spelas kontinuerligt under julen.

En jullåt som dykt upp senaste åren med en viss inspiration från äldsta dottern är Child of Snow med japanska Miu Sakamoto, dotter till Ryuichi Sakamoto och Akiko Yano. Enormt vackert men samtidigt sorgligt och passar självklart till ett snöigt vitt vinterlandskap som bakgrund.

En låt som följt med sedan barnsben och som fortfarande måste spelas för att julen skall vara komplett är Sleigh Ride med Ronettes från Phil Spectors klassiska julalbum som producerades 1963.

På 80-talet skapades Band Aid av Bob Geldof för att samla in pengar till svältande i Etiopien. Här samlades gräddan av den brittisk musikgenerationen och för oss som minns den tiden så finns det mycket nostalgi i form av frisyrer och bortglömda artister som dyker upp när man tittar på denna video. Här en specialversion som visar skapandet av låten Do They Know It’s Christmas?

Kate Bush har också skapat en oförglömlig jullåt i form av December Will Be Magic Again. En låt från sent 70-tal.

I början av 90-talet släppte gruppen Cocteau Twins en jul-ep som bland annat innehöll Winter Wonderland och de sätter naturligtvis en speciell prägel på denna låt med sitt unika sound.

Ja detta var några av mina julfavoriter. Finns en bunt till med låtar som hade platsat i detta gäng men lagom är nog bäst när det gäller jul och musik, åtminstone för denna gång.

Annonser

90-tals Nostalgi 1

90’s

Har en hel del musikaliska referenser av både 70 och 80-tal när det gäller musik. Men 90-talet är av någon anledning ”lost”. Försöker minnas tillbaks och komma på ett antal bra låtar men ungar, hus, byte av jobb m.m. var saker som tog fokus ifrån det som alltid varit ett stort intresse nämligen musiken. Har nu suttit och plöjt igenom egna skivor och ett antal listor på nätet för att minnas och komma på vad man lyssnade på under 90-talet. Så här kommer ett antal nostalgiska låtar som för mig symboliserar detta decennium. En salig blandning av låtar som påverkat mig musikaliskt på det ena eller andra sättet. Förhoppningsvis hittar ni själva något nostalgiskt och kanske även någonting som du missat under årens lopp.

 

Heed ett svenskt band som bildades i slutet av 90-talet fick en hyfsad stor hit med låten Seldom Seen som tack vare tv-reklamen med Ramlösa spelades extra flitigt under ett par månader. Bandet kommer från Umeå och låten är en stillsam sådan med en sagolikt vacker refräng.

Lika vackert och drömsk är den engelska gruppen Beloved’s låt ”The Sun Rising”  som släpptes i början av -90 och blev det årets sommarplåga hemma hos mig.

Svenska gruppen Dive gjorde i början av 90-talet ett antal skivor där bl.a deras debutalbum innehöll ”Captain Nemo” en låt som Sarah Brightman senare tog upp på sin repertoar och fick en stor världshit med. På deras andra album med titeln ”Stills” fanns en mer okänd låt som dock jag fastnade för som hette ”Room Full Of Flowers”. Låten svår att hitta i en bra version så håll till godo med denna. The Ocean från samma skiva riktigt bra, hittade dock ingen YouTube version av den.

Cocteau Twins gjorde ett antal plattor under sin karriär men fick väl aldrig det riktigt stora kommersiella genombrottet. Intelligent musik med fantastiska harmonier där Elizabeth Frazers karaktäristiska röst svävade ovanpå den ljudmatta som skapades. Här i låten ”Bluebeard” från 1993 års album ”Four Calender Café”.

Engelska duon Basement Jaxx dök upp som en frisk fläkt i slutet av 90-talet med sin elektroniska dansmusik. En blandning av intressanta rytmer, bra melodier och fräscha arrangemang gör att deras musik fortfarande känns nytt och spännande, 14 år efter debuten. Här är låten Rendez-Vu från debutalbumet ”Remedy” som kom 1999.

Otroliga Björk kan man knappast undgå att ta med på en 90-tals lista. Isländskan som alltid gått sin egen väg och gjort sin egen musik och samtidigt skapar små mästerverk på varje skiva hon släpper.  Från debutalbumet med det logiska namnet ”Debut” som släpptes 1993 kommer ”Venus As A Boy”.

Bo Kaspers Orkester stod (enligt mig) på toppen av sin karriär (rent musikaliskt) när de 1996 släppte albumet ”Amerika”. Skivan som innehöll klassiker som ”Vi kommer Aldrig Att Dö, Ett & Noll, Gott Nytt År m.fl. innehöll den perfekta balansen mellan riktigt bra melodier, intelligenta texter och den charmiga jazzstilen som de tog med sig under de första åren. Denna skiva har aldrig överträffats av de som släpptes efteråt. De har blivit mer och mer mainstream under årens lopp och tyvärr fastnat i samma spår men man anade en viss nytändning i och med det senaste albumet som kändes riktigt fräscht jämfört med plattorna före. Här kommer titelspåret från 1996 år album. Amerika.

”Besviken” kunde man väl knappast bli när vi nåddes av nyheten att Bernard Sumner från New Order och Johnny Marr från The Smiths bildat gruppen Electronic. Inte blev det sämre av att man till sitt andra album fick hjälp av Neil Tennant från Pet Shop Boys i låten Dissapointed” från året 1992. Bra poppig musik med ett elektroniskt sound.

Intressant dansmusik med djungel och house som grund kombinerat med elektroniska ljudmattor skapades av engelska Orbital. Här i en av deras största hits under 90-talet ”The Box”. Svårt att stå still…

Stephen Morris & Gillian Gilbert från New Order hade ett sidoprojekt under ett par år på 90-talet med gruppen ”The Other Two” och lyckades skapa ett par riktiga pop pärlor. ”Selfish” var en av dem och en annan som ni kan lyssna på här är ”Tasty Fish” tagen från deras 1993 års debutalbum.

Har haft svårt att engagera mig i hip-hop/rap musik men när Petter dök upp i slutet på 90-talet med sång på svenska så öppnades en dörr till en ny musikgenre. Energisk låt med en catchy refräng fick mig att falla för denna låt. Petter har ju sedan fortsatt att vara en förebild inom denna kategori av musik. Här är det ”Så Klart” från andra albumet ”Banarepubliken” som släpptes 1999. Videon där musiken räknas som tuff och hård ramas in av en tjatande och överbeskyddande mamma spelad av Susanne Reuter. Skönt och långt ifrån den amerikanska kulturen med en massa bling bling, nervärderande texter om tjejer och halvnakna brudar i varenda video.

90-talet var det årtionde då jag upptäckte hur mycket bra svensk musik det producerades. Här en svensk grupp som hette Pineforest Crunch med en liten pärla som satte sig direkt. ”Cup Noodle Song” från 1996.

En av mina stora idoler Prefab Sprouts storhetstid var under 80-talet och skivsläpp under 90-talet var mer sällsynt men i slutet av 90-talet släpptes albumet Andromeda Heights som fortsatte att innehålla den tidslösa musik som tidigare skapats av Paddy. Här en av deras mer okända låtar från samma album men tillhör ändå ”mitt” 90-tal. Låten heter ”The Fifth Horseman”.

Saint Etienne är ett engelskt indie band som började sin karriär i början av 90-talet och är faktiskt fortfarande verksamma. De har under årens lopp gjort några covers på kända låtar och lagt till sitt eget unika sound och har i princip skapat en ny låt av en del gamla slagdängor. Här är det Neil Young’s ”Only Love Can Break Your Heart” som släpptes på debutplattan ”Foxbase Alpha” 1991.

Simply Red är också en av de grupper som gled mellan flera decennier när det gäller skivsläpp och turnerande. Många klassiska låtar släpptes under åren bl.a. ”Holding Back The Years”, ”Come To My Aid”, ”It’s Only Love”, If You Don’t Know Me By Now”. En av de sista stora hitarna och en av deras bästa kom 1995 från albumet ”Life” och heter ”Fairground”.

Engelska indiebandet The Sundays släppte sitt första album tidigt 90-tal som innehöll denna alldeles fantastiskt spröda poplåt som för mig framkallar nostalgiska minnen.

Inte mycket att skryta med men lite kuriosa är det ändå att man gått i samma skola som Pär Wiksten i Wannadies. 90-talet var deras decennium och en av många pop pärlor från dem som fastnat i min hjärna är ”You And Me” från deras 3:e album Be A Girl som släpptes 1994.

”Bitter Sweet Symphony” med The Verve är en annan fantastisk låt från 90-talet. Dock har man lånat vissa samplingar av en gammal Rolling Stones låt ”The Last Time” och stämningarna haglade över låten vilket slutade med att Jagger/Richards/ashcroft tillskrev skapandet av låten där Ashcroft (sångaren i The Verve) själv tidigare stått som kompositör. Tydlig går 100% av alla royalties för denna låt till Jagger/Richards med ingenting till Ashcroft. Singeln släpptes 1997.

Everything But The Girl är en grupp som jag följt från tidigt 80-tal fram till idag och fascinerats av deras utveckling. Från att i 80-talets början framfört sina låtar akustiskt har de sedan byggt på med lite mer popljud för att sedan gå in i ett exprimenterande med drum’n’bass under 90-talet. Och det är under 90-talet som jag gillar deras musik bäst med Tracey Thorne’s fantastisk röst som svävar ovanför en pulserande rytm med små läckra melodislingor. Här hör vi allt detta i ”Before Today”, tyvärr en video utan rörliga bilder. Blunda och njut istället!

R.E.M. har också förgyllt tillvaron för oss musikintresserade under ett antal år. 1992 släpptes albumet Automatic For The People där bl.a. denna låt fanns. ”Man On The Moon”.

Vemodig Nostalgi.

Här kommer en annan av de bortglömda guldklimpar som skapades på 80-talet. En skotsk grupp som fick sitt stora genombrott under mitten och slutet av 80-talet. De skapade en vemodig men otroligt vacker musik som trots ett antal år på nacken fortfarande känns fräsch och kunde lika gärna ha skapats idag. Unikt med denna grupp är de få skivsläpp som gjorts, här är det kvalité och inte kvantitet som gäller. Gruppen existerar fortfarande och bildades 1981, trots det så har till dagens datum bara 4 album släppts. Deras musik imponerade så stort på företaget Linn (som tillverkar skivspelare) i början av 80-talet att de skapade ett skivbolag för att Blue Nile som gruppen heter skulle få spela in sitt debutalbum som Linn sedan skulle kunna använda som referens för sina skivspelare. Info Blue Nile Här får ni möjlighet att uppleva en stunds vemodig nostalgi eller kanske t.o.m. nyupptäckt vemodighet tillsammans med Blue Nile :

Bortglömd 80-tals grupp.

Denna låt ”This World Of Water” bubblade upp i hjärnan häromdagen. Hade nästan helt glömt bort denna grupp som existerade under tidigt 80-tal och spelade in 3 album innan de försvann in i glömskans träsk. Ledaren Tony Mansfield har producerat bl.a. A-HA, B-52’s, Captain Sensible. Också inblandad i produktioner eller varit co-producent av Aztec Camera, Yukihiro Takahashi, Mike Oldfield, Robert Fripp m.fl

Musiken var poppig med en del synt och elektroniska ljud, men starka melodier och experimentella ljudmattor var det som fick mig att fastna för denna grupp. Musik som för mig har hög nostalgifaktor men håller än idag 30 år efteråt. Här kommer 4 låtar av New Musik för er som vill upptäcka bra bortglömd 80-tals musik eller kanske t.o.m. vill återuppliva gamla minnen…

VÄRLDENS 10 BÄSTA MUSIKALBUM GENOM TIDERNA.

Enligt mig bör tilläggas. Det är stora ord i ett ämne som alltid kommer att diskuteras eftersom det handlar om ett personligt tyckande. Man kan aldrig mäta eller tävla med musik i mer än möjligen antal sålda skivor men i övrigt så är det svårt att säga att en låt är bättre än en annan när det till stor del handlar om känslor. Och känslor kan variera, en låt som passar till den sinnesstämning man har idag kanske inte alls fungerar imorgon. Oftast förknippar man också låtar med minnen till olika händelser och förstärker därmed också känslan för den låten. Det musik däremot passar bra till förutom lyssning är att diskutera omkring den. Att samlas några personer under en kväll och lyssna på olika skivor och diskutera dessa är alltid spännande och ger oftast ytterligare en dimension till lyssnandet. Också fascinerande att lyssna på personer som har en djupare kunskap om artister och kan utveckla historik omkring dessa och deras alster. Av dessa 10 album som jag nu plockar fram så kommer säkert en del att nicka igenkännande och kännas helt rätt medan andra inte alls håller med, men min förhoppning är att det ändå skall skapa en nyfikenhet som får några av er att bli inspirerade och vilja lyssna mer på några av artisterna. Det vi dock kan vara överens om är att vilken musik man än lyssnar på så mår man oftast bättre efteråt än före om man själv fått välja musiken…

Här kommer 10 st album som påverkat mig mer eller mindre från 60-talet fram till modern tid, album som i sin helhet innehåller ett stort antal starka låtar som tillsammans skapar en fantastisk upplevelse när man lyssnar på albumet i sin helhet. Ingen inbördes ordning utan 10 st otroligt bra album som har snurrat om och om igen under många tillfällen i mitt liv. Insåg också att ett stort antal av dessa skivor är producerade på 70-talet. Inte för att jag tror att det gjordes extremt mycket bättre musik på den tiden men 70-talet måste man ändå erkänna var en experimentell tid där popmusiken utvecklades från en ”snällare” 60-tals variant till ett större sökande bland musikerna av nya influenser. Tänk på att under en kort tidsrymd av några år hade progg (Hoola Bandoola Band), symfonirock (Yes), elektronisk musik (Kraftwerk), disco (Boney M), punk (Sex Pistols) m.m. dykt upp på den musikaliska scenen vilket troligen fått till följd att mycket utav det som skapades under 70-talet kändes ovanligt fräscht. Idag är det betydligt svårare att sticka ut i mängden och få synas men jag tror att det skapas minst lika bra musik idag men vi har svårt att ta till oss allt det som skapas på grund av det enorma flöde som finns från alla olika håll.

PINK FLOYD  –  Dark Side Of The Moon (1973)

Pink Floyd’s fantastiska ljudmattor har uppskattas av många under åren. Just denna skiva har också varit referens skiva för många ljudnördar under åren när de velat testa olika anläggningar och högtalare. Räknar man in soundtrack skivor så är detta faktiskt Pink Floyds 8:e studioalbum. Man använde sig utav Alan Parsons som producent och tillsammans med den tidens mest moderna teknik så skapade man ett tidslöst konceptalbum som håller än idag. Albumet har till idag sålt i 45 000 000 exemplar och legat på amerikanska Billboard listan i hela 741 veckor. Här två smakprov från albumet Dark Side Of The Moon : Us & Them + Time :

PREFAB SPROUT – Steve McQueen (1985)

En grupp som definitivt inte sålt på långa vägar lika mycket som Pink Floyd är Prefab Sprout. En engelsk grupp som dök upp under 80-talet och som med frontfiguren Paddy MacAloon under ett antal år skapade en mängd fantastiskt spröda och känsliga poplåtar passandes till en ung kille som precis träffat sitt livs kärlek. Paddys karakteristiska röst, hans starka melodislingor och Wendy’s väna stämma förstärktes på detta album av producenten Thomas Dolby’s luftiga och svävande arrangemang i bl.a. Appetite, Horsin’ Around. Här kommer 2 andra låtar från deras klassiska album Steve McQueen (U.K.) eller Two Wheels Good (U.S.A.)- When Love Breaks Down och Bonny.

10 C.C. – Sheet Music (1974)

En grupp som hade sin storhetstid under några få år på 70-talet var engelska 10C.C. 4 st kompetenta multi-instrumentalister som alla skrev egna låtar, producerade, sjöng och spelade alla instrument själva. Detta är deras andra LP som tog ytterligare ett steg mot perfektionism jämfört med deras 1:a album. 4 viljor samlade under ett och samma tak. Fantastiska melodier, rytmer, tempoväxlingar och instrument man aldrig hört förut blandade i en otroligt spännande mix. En otrolig dynamik fanns i denna grupp som innehöll bl.a. Graham Gouldman som gjorde en mängd hits till andra artister på 60-talet. Mest känd är nog Bus Stop och For Your Love. Eric Stewart skrev låtar och var också medlem i The Mindbenders på 60-talet. Även det estetiska och experimentella fick sin plats i denna grupp genom Lol Creme och Kevin Godley som hade gått konstskola i Manchester. Deras största hit kom året efter med ”I’m Not In Love” men i mina ögon så är det detta album det jämnaste och mest intressanta, det som jag förknippar med 10CC. Här får vi höra ”The Old Wild Men” och ”The Worst Band In The World”…

BO KASPERS ORKESTER  – Amerika (1996)

Upptäckte faktiskt Bo-Kaspers Orkester väldigt sent. De hade redan släppt 3 album och var på väg att släppa ett fjärde när jag sent omsider insåg vilken härlig musik de skapade. Ett av de få band där jag LYSSNAR på texten. Jag är tyvärr en person som fastnar för melodin först och lägger mindre vikt på texten. Att Bo-Kaspers orkester sjunger på svenska gör för mig att låtarna får en ytterligare dimension och att Bo-Kasper själv är född i Piteå, nästan jämnårig med mig och har en uppväxt inte många mil ifrån där jag själv växte upp gör att man känner en samhörighet med den vardag som ibland beskrivs i låtarna. Ett helt underbart band att uppleva live, professionella och alltid bra ljud tyvärr hade man nog nått den mest kreativa toppen när man skapade detta album som innehöll en jämnhet och starka melodier som saknas på de senare skivorna. Här kommer två låtar ifrån deras absolut bästa album, titelspåret ”Amerika” och ”Vi Kommer Aldrig Att Dö”.

SIMON & GARFUNKEL  – Bridge Over Troubled Water (1970)

Harmoniernas mästare Paul Simon & Art Garfunkel skapade några av sina absolut bästa tidlösa klassiker på sitt sista album. Duon splittrades kort därefter men har av och till under årens lopp uppträtt tillsammans för att framföra sina låtar. Paul var hjärnan som skrev det mesta materialet medan Arts kraftfulla men samtidigt spröda stämma var den som man förknippade  med Simon & Garfunkel, den fantastiska rösten hör man bl.a. i titelspåret. Gruppen tillhörde 60-talet och var mest känd för starka melodierna med enkla arrangemang som byggdes upp utav de två sångarnas liknande stämmor som kompletterade varann och skapade en perfekt harmoni. Här får vi en live version av titelspåret Bridge Over Troubled Water + The Only Living Boy In New York.

SUPERTRAMP – Crime Of The Century (1974)

Återigen en skiva som användes många gånger som referens för att testa kvalitén på olika stereoanläggningar. Förutom det så bestod skivan av en mängd starka melodier, ett väldigt välgjort och välproducerat album. Mäktiga arrangemang, saxophone och elektriskt piano genomsyrade produktionen. Skivan som producerades i England blev en stor succé i hela världen och framförallt i USA. Har därför av någon anledning under ett antal år fått för mig att det var ett amerikanskt band. Roger Hodgson sjunger på dessa två helt oförglömliga låtar, ”School” och ”Dreamer”, låtar han skrev som tonåring innan han hade skapat Supertramp.

TEARS FOR FEARS – The Hurting (1983)

En grupp som dök upp med ett speciellt sound i början av 80-talet som kändes fräscht. Detta är deras debut album. Relativt enkla arrangemang blandades med stråkar, gitarriff och ödesmättade trumljud och skapade tillsammans med starka melodier ett specifikt sound för denna grupp. Det jag föll först för ifrån detta album var xylophonen i ”Change” och den starka melodin. Gruppens låtar handlade sällan om det banala som hjärta och smärta. The Hurting handlade mycket om Roland Orzabals uppväxt, känslomässig stress och primalskriks terapi. Gruppens låt Mad World från denna skiva fick också en relansering 2003 då den hamnade högt upp på listorna i en stillsammare version av Michael Andrews/Gary Jules från filmen Donnie Darko. De var även indirekt inblandade i ”Do They Know It’s Christmas” där introduktionen till låten ”The Hurting” används i introduktionen av den låten dock i ensamplad version i lägre hastighet. Här får ni lyssna på ”Mad World” och ”Change” från The Hurting.

EVERYTHING BUT THE GIRL – Temperamental (1999)

I slutet av 90-talet dök denna skiva upp med EBTG. Hade då följt hela deras utveckling från litet indieband i tidigt 80-tal med mest akustiska låtar till den dansanta ambient musik de börjat skapa under senare delen av 90-talet. Gruppen bestod av det äkta paret Ben Watts och Tracey Thorn. Denna skiva byggde vidare på och förfinade det sound de skapat på föregående album Walking Wounded. Blir ändå denna skiva som jag känner lite extra för. Finns några få ”transport” låtar även här som inte håller lika hög klass men det jämnas ut av den höga klass resten av albumet håller. Behaglig laidback musik att lyssna på i hängmattan eller när man är ute o joggar. Svävande, drömsk musik som samtidigt passar på ett dansgolv ligger som grund för Tracey’s karakteristiska röst. Musiken låter lika fräsch idag och snurrar med jämna mellanrum i mp3 spelaren. Här två utav låtarna från albumet Temperamental än så länge deras senaste album : Five Fathoms och Lullabay of Clubland.

PROPAGANDA – A Secret Wish (1985)

1985 dök ett album upp som slog total knock-out på mig och som spelades om och om igen under lång tid. Året före hade vi redan fått en förvarning av ett singel släpp från en grupp som hette Propaganda. Hård rytmisk tysk syntmusik i sin allra bästa form, låten hette Dr Mabuse. Melodisk, intensiv och samtidigt omväxlande med 2 frontsångerskor, Claudia Brucken och Susanne Freytag som kompletterade den breda ljudmattan. Skivbolaget som signat dem var det då relativt unga ZTT som bl.a. hade Frankie Goes To Hollywood under sina vingar. Bandet upplöstese mer eller mindre efter denna platta på grund av medlemmar som hoppade av och skivbolagsbråk, men har återbildats i ett antal konstellationer. Det var dock på detta album som de lyckades allra bäst. Här kommer två låtar från albumet A Secret Wish : ”Dr. Mabuse” och ”P-Machinery”.

BEATLES – Sgt Pepper’s Lonely Heart Club Band (1967)

En skiva som är så självklar att man nästan glömmer bort den. Släpptes 1967 och var med den tidens mått mätt en experimentell och avancerad produktion. Dock är det väl till stor del alla fantastiska melodier som gör plattan till vad den är. En milstolpe som för alltid ändrat popmusiken. Hur många grupper har inte inspirerats av detta album. Definitivt Beatles bästa i mina ögon och gjordes när de stod på sin absoluta topp. Tillsammans med producenten George Martin så skapades detta mästerverk

Så där har ni mina 10 favoriter när det gäller Världens Bästa Album. En drös av artister står naturligtvis och knackar på, sådana som inte platsade denna gång var t.ex.

DAVID BOWIE, ELECTRIC LIGHT ORCHESTRA, ELTON JOHN, BEACH BOYS, KRAFTWERK, VELVET UNDERGROUND, MOTT THE HOOPLE, SIMPLE MINDS, PETER GABRIEL, GENESIS, SADE, NEW ORDER, STING, DAVID SYLVIAN.

Och naturligtvis så kommer alla ni som läser denna lista ha egna synpunkter på vilka album som skulle platsat. Och det är ju så musik skall vara, en individuell upplevelse, ett tyckande om olika sorters musik, ett diskussionsämne där man förhoppningsvis vidgar sina vyer och upptäcker mer utav den otroliga mängd av musik som ligger och väntar på oss… Skriv gärna vilka era egna favoriter är. Tar tacksamt emot tips på skivor som man missat eller kanske glömt bort.

För Den Nyfikne Musikälskaren

Måste erkänna att jag ÄLSKAR ny musik. Finns ingenting som ger en sådan kick som att hitta låtar och artister som man inte hört talas om förut. När jag var yngre så var musiklyssnandet en stor del av livet. Man lyssnade på det lilla utbud som fanns i radion, besökte skivbutiker eller snackade musik med kompisar. Ofta försökte man lägga en bra låt på minnet för att sedan vid tillfälle när man kom i närheten av skivbutiken slinka in och fråga efter skivan. Många timmar spenderades också framför radion för att kunna spela in på rull-/kassettband och bevara just den favoritlåt man hört tidigare.

När man blickar tillbaka så är det svårt att förstå hur man kunde vara så nöjd med det begränsade utbud som fanns tillgängligt. Jämfört med dagens mediala samhälle där man har en oändlig tillgång på utbud i både radio, tv och internet så känns 15-20 år tillbaka i tiden verkligen som rena stenåldern.

Flödet från de olika radiostationerna sköljer dagligen över oss utan att vi egentligen har någon kontroll och det är lätt att drunkna i det mediala flödet i jakt på sin egen musikstil. Hur ofta har man inte hört en intressant låt på radion och funderat på vem artisten var. Många gånger nämns inte artisten eller låtens namn eller så uppfattar man inte vad som sägs, vilket naturligtvis skapar en frustration hos den vetgirige. Att få fram sådan information efteråt har ju innan internet blev tillgängligt varit krångligt och nästintill omöjligt.

Det stora lyftet kom dock när radiokanalerna började lägga upp sina låtlistor. Äntligen kunde man på ett enkelt sätt få veta vilken artist som spelades vid just det tillfället man hörde låten på radio, bara man noterade ett datum och klockslag så kunde man följa upp detta via internet. Har på så sätt ”förkovrat” mig i den moderna musiken genom att vid de tillfällen något intressant har spelats på radion noterat detta på ett papper med datum och tid för att sedan i lugn och ro hemma vid datorn kunna leta fram information via upplagda låtlistor på nätet.

Lyssnar en hel del på P3 när jag har tillfälle, mest för att jag personligen tycker att man där har möjlighet att hitta ett brett spektra av ny och intressant musik men måste också framhålla Sveriges Radios låtlistor som ett föredöme när det gäller information. Här hittar man inte bara kompletta listor för varje dag under senaste året innehållandes namn på låtar och artister som spelats i radion utan på samma rad finns också länkar till både SPOTIFY och GOOGLE. Det innebär t.ex. för den som har ett Spotifykonto att man direkt som man hittat den artist/låt man söker också får den uppspelad via högtalarna om man klickar på länken till Spotify. Och är man då nyfiken på artisten och vill veta mera så klickar man bara på Googlelänken och vips får man upp träffar på den specifika
artisten.

Detta innebär att jag kan förlora mig i timmar genom att bara sitta och klicka och lyssna på olika artister i dessa låtlistor. För den som är uppvuxen på 60-70-talet så innehåller dessa listor en mängd artister som man inte känner igen, normalt hade man bara skummat förbi dessa okända namn men med dagens moderna teknik och smarta upplägg på t.ex. P3:s hemsida så kan man nu direkt klicka på en länk och lyssna och därigenom upptäcka en helt ny musikalisk värld. Vill man sedan inspireras ytterligare så kan man t.ex. gå till Amazon och där slå in en artists namn och på den sida som kommer upp så får man sedan förslag på andra artister som inhandlats av samma personer som köpt denna artist och därigenom så kan man upptäcka ännu fler artister och musik som man missat tidigare. Spotify är dock naturligtvis inte helt felfri, all musik finns tyvärr inte tillgänglig men det är ett bra ställe att börja leta efter ny och intressant musik på.

Det positiva med den moderna tekniken är att man styr sitt lyssnande och upptäcker sin egen musik på ett friare och bekvämare sätt än på den gamla ”goda” tiden. Allt var inte bättre förr. Spotify är ett ypperligt sätt för oss konsumenter att upptäcka ny musik, för skivbolag och artister ett utmärkt sätt att få synas, bli spelade och i förlängningen naturligtvis generera fler köp. Alternativ till detta är bl.a. webradio där man fritt kan plöja igenom en mängd olika kanaler och musikstilar som passar ens egen smak. Vill man sedan vidga vyerna från musik till rörliga bilder så varför inte uppsöka alla play-kanaler som finns hos de olika tv-stationerna och titta på dokumentärer, serier m.m. på egna villkor vid tider som passar dig och din familj.

Det enda du behöver är en dator och en bredbandsuppkoppling så är mediavärlden din!

Deltog med denna text i Bredband 2:s bloggtävling och vann oväntat några månaders gratis bredband.

Mer info här !

Dags att minnas 70-talet !

70-talet var ju årtionde då allt hände. Man började gymnasiet, blev förälskad, flyttade hemifrån, skaffade körkort, började jobba m.m. Musiken följde med som en röd tråd igenom alla dessa händelser. En snabb blick i backspegeln fick mig att plockat fram några godbitar som spontant dyker upp när man tänker tillbaka….Blir kanske inte de här ”klassiska” hitlåtarna vid denna återblick men finns all anledning att minnas dessa också längre fram.

Många många grupper och låtar bubblar i bakgrunden men alla får naturligtvis inte plats denna gång, förhoppningsvis får dock denna nostalgitripp hjärnorna att snurra igång och minnas hos några utav er…

Tack vare Kjell Alinges radioprogram och hans otroligt beskrivande bilder av ny musik så fick han mig att upptäckta denna grupp, en helt fantastisk upplevelse för en ung kille som inte i nån större utsträckning hunnit utforska den mer experimentella musik som florerade vid sidan av den kommersiella list musiken. Denna låt är från mitten av 70-talet med gruppen ”King Crimson” och låten heter ”Starless”. Börjar som en sagolikt vacker låt för att accelerera i en mer kaotisk ljudbild på slutet…

Ytterligare en av alla dessa fantastiska låtar som skapades på 70-talet. Med enkel stämsång och gitarrer skapade guppen ”America” en fantastisk harmonisk och stämningsfylld låt som hette ”A Horse With No Name” . En annan låt i samma stil var ”Ventura Highway” missa inte denna (http://www.youtube.com/watch?v=5I0d29s6GCc)

Fantastiska ”Electric Light Orchestra” med ”muppen” Jeff Lynne i spetsen var en av mina absoluta favoritgrupper under 70-talet. Lynne var ett geni när det gällde att skapa melodier som fastnade och den spännande blandningen med symfoniska instrument blandat med elektriska som var ursprungssättningen för gruppen kittlade naturligtvis unge herr Björkéns melodisinne… Här är de i låten ”Showdown” från den tidigare eran…

Gruppen som verkligen fascinerade mig med otroliga melodier, arrangemang som ändrade tempot i låtarna titt som tätt, unika ljudmattor man aldrig hört tidigare. En av de första grupper jag i princip följde med från första skivan till sista. Många grupper som man ”upptäckte” hade redan funnits i ett antal år eller existerande inte ens längre. Orsaken var att en av 60-talet stora hit kompositörer Graham Gouldman ingick i denna grupp vilket fick mig att spetsa öronen allra första gången jag hörde rykten om dem, där fanns också de då relativt okända Godley & Creme som senare skulle vara med och revolutionera den kommande video och mtv eran. Också en av de första grupper som blev en stor besvikelse efter ett par år när det spännande och intressanta sound de skapat från början byttes ut mot en mer mainstreamad anonym hitmusik…

Bowie är ju ett måste om man pratar om 70-tals musik. Skapade rubriker genom sitt smink och neutrala utseende… Lite kuriosa om denna låt ”Life On Mars”. Bowie skrev på slutet av 60-talet engelsk text till en fransk låt som hette Comme d’habitude men texten användes aldrig. Istället köpte Paul Anka rättigheterna till originalet och skrev en egen text som han kallade My Way och som sedemera spelades in av Frank Sinatra och blev en jättehit. Bowie skrev då Life on Mars lite som en parodi på My Way där melodi uppbyggnad påminde om varandra. Rick Wakeman är det som spelar piano på denna låt.

Moody Blues får väl representera den pampigare delen av popmusik på 70-talet. Här dock i en stillsammare låt, en mycket vacker kärlekssång där man anar doften av hav och båtar. ”For My Lady” heter låten. Tyvärr bara en stillbild som kompletterar musiken.

Den här låten hörde jag första gången i ett baksäte på en gammal volvo amazon hösten 1975, första veckan i gymnasiet, precis flyttat hemifrån och världen väntade. Blev helt knockad av denna låt och kunde inte sluta tänka på den efter jag hade hört den första gången. ”Dreamer” hette låten och gruppen var naturligtvis ”Supertramp”. Tyvärr hittade jag ingen bra originalversion på YouTube men istället fanns denna, en modernare dock med Rodger Hodgson inte Supertramp. men denna version är väl värd att lyssna på, rysligt lik originalet men med ett skönt orkestralt arrangemang som lyfter låten ytterligare.

Pentangle var också en grupp som helt avvek från den traditionella listmusiken som man mestadels lyssnade på. Engelsk folkmusik i ett lite jazzigt arrangemang skapade denna klassiker ”Light Flight”

Från Holland kom gruppen ”Focus” som också skapade mäktig instrumental musik. Här i en av deras mest kända låtar ”Sylvia”.

Kate Bush, vad kan man annat säga än Wow när man ser henne…. En helt otrolig artist som skapade mängder av hög kvalitativ musik under många år. Varje album som släpptes av henne var en julafton som räckte länge länge. Naturligtvis fanns där en liten förälskelse (hoppas min sambo förlåter) i denna mystiska varelse som skapade så otroligt vacker musik. En otrolig integritet som gör att än idag vet jag nästan ingenting om denna artist en slags modern Greta Garbo som hållit sig undan rampljuset och fokuserat på sin musik istället.

Varma långa sommarlov med bad och fiske, doften av nyslaget gräs och underbara resor till Far och morföräldrar. Sommar minnen från 70-talet passar bäst med Seals & Croft och deras ”Summerbreeze” från tidigt 70-tal…

Ytterligare en låt av det stillsammare slaget. Här levererat av ”Emerson, Lake & Palmer” med ”From The Beginning” från tidigt 70-tal.

Fleetwood Mac hade många olika perioder under sin karriär. Gillade dock den här låten skarpt ”Hypnotized” ett litet mästerverk från den period då Bob Welch ingick i gruppen.

Kraftwerk fascinerade en hel generation teknikfrälsta med sitt elektroniska sound och var tillsammans med bl.a. Tangerine Dream grunden och inspirationskälla för den moderna elektroniska musiken. ”Robots” heter låten och om jag minns rätt så turnerade man på den tiden med dockor i naturlig storlek som ställdes upp på scenen och framförde bl.a. denna låt.

City Boy var och är en av de få idoler jag sett live, definitivt en av de få idoler man träffade backstage efteråt och fått autografer på en LP skiva. LP:n som låten är tagen ifrån heter Dinner At The Ritz och namnet på låten är ”Narcissus”.

Mahogany Rush hade jag nog inte upptäckt om det inte var för det ”kollektiv” som jag bodde i under nåt år i Skellefteå. Musik spelades hela tiden och det här var en utav många artister som ”nöttes” in och har efter det funnit en plats i mitt musikaliska hjärta. Låten ”IV…The Emperor” har ett antal tempoväxlingar med lugna partier och mer energiska stycken men allt gjort med Frank Marino’s varsamma hand på ett mycket delikat sätt…

Mott The Hoople tillhör också ett nostalgiskt 70-tal för mig. Här i deras största hit ”Roll Away The Stone”. Gjorde 2 riktigt bra LP skivor ”Mott” och ”The Hoople” som spelades flitigt hemma på grammofonen. Här fanns också Mick Ronson med på ett hörn och även David Bowie som skrev ”All The Young Dudes”.

Vad vore 70-talet utan ”Pink Floyd”. Hur många gånger har min inte lyssnat på klassiskt tidlösa ”Dark Side Of The Moon” och haft den som referens gång efter gång när skivspelare, högtalare, bandspelare skulle testas ? Lyssna på den idag så ska ni se hur lite tidens tand har naggat på den. Långt före sin tid var de och med hjälp utav Alan Parson så skapade de bland annat denna låt ”Us & Them ”.

Ett skönt gitarrriff en småraspig stämma och bra melodi. Mer behövs inte för att skapa en klassisk hit. Också en av få artister jag faktiskt sett live. Gruppen som är från England heter ”Sniff ‘N’ The Tears” och låten ”Driver’s Seat” från sent 70-tal och var deras enda stora hit.

Nån som minns bröderna Mael i gruppen ”Sparks” ? Lustiga figurer som skapade (skapar) spännande musik, den ena i lustiga kläder och konstiga kreationer den andra med liten chaplin/hitler mustasch och ett stelt minspel som stod i skarp kontrast till den musik som skapades. Här i en låt från 1974 ”This Town Ain’t Big Enough For The Both Of Us”.

Al Stewart tillhörde också en utav favoriterna under en lång tid. Här en låt från albumet med samma namn, troligen det bästa albumet han gjort ”Year Of The Cat”.

Slutligen blir det japanskt. ”Yellow Magic Orchestra” dök upp som en frisk fläkt under senare delen av 70-talet och spelade upp en elektronisk ljudmatta med mängder av inslag till olika dataspels signaturer. Dataspel som på den tiden kallades tv-spel var ett relativt nytt begrepp i Japan. Ruichi Sakomoto som var en utav 3 medlemmar i denna grupp fortsatte sedan sin karriär som skapare av filmmusik och skrev bl.a. musiken till Merry Chritmas Mr Lawrence. Här framförs låten ”Tong Poo”.