Dags att minnas 70-talet !

70-talet var ju årtionde då allt hände. Man började gymnasiet, blev förälskad, flyttade hemifrån, skaffade körkort, började jobba m.m. Musiken följde med som en röd tråd igenom alla dessa händelser. En snabb blick i backspegeln fick mig att plockat fram några godbitar som spontant dyker upp när man tänker tillbaka….Blir kanske inte de här ”klassiska” hitlåtarna vid denna återblick men finns all anledning att minnas dessa också längre fram.

Många många grupper och låtar bubblar i bakgrunden men alla får naturligtvis inte plats denna gång, förhoppningsvis får dock denna nostalgitripp hjärnorna att snurra igång och minnas hos några utav er…

Tack vare Kjell Alinges radioprogram och hans otroligt beskrivande bilder av ny musik så fick han mig att upptäckta denna grupp, en helt fantastisk upplevelse för en ung kille som inte i nån större utsträckning hunnit utforska den mer experimentella musik som florerade vid sidan av den kommersiella list musiken. Denna låt är från mitten av 70-talet med gruppen ”King Crimson” och låten heter ”Starless”. Börjar som en sagolikt vacker låt för att accelerera i en mer kaotisk ljudbild på slutet…

Ytterligare en av alla dessa fantastiska låtar som skapades på 70-talet. Med enkel stämsång och gitarrer skapade guppen ”America” en fantastisk harmonisk och stämningsfylld låt som hette ”A Horse With No Name” . En annan låt i samma stil var ”Ventura Highway” missa inte denna (http://www.youtube.com/watch?v=5I0d29s6GCc)

Fantastiska ”Electric Light Orchestra” med ”muppen” Jeff Lynne i spetsen var en av mina absoluta favoritgrupper under 70-talet. Lynne var ett geni när det gällde att skapa melodier som fastnade och den spännande blandningen med symfoniska instrument blandat med elektriska som var ursprungssättningen för gruppen kittlade naturligtvis unge herr Björkéns melodisinne… Här är de i låten ”Showdown” från den tidigare eran…

Gruppen som verkligen fascinerade mig med otroliga melodier, arrangemang som ändrade tempot i låtarna titt som tätt, unika ljudmattor man aldrig hört tidigare. En av de första grupper jag i princip följde med från första skivan till sista. Många grupper som man ”upptäckte” hade redan funnits i ett antal år eller existerande inte ens längre. Orsaken var att en av 60-talet stora hit kompositörer Graham Gouldman ingick i denna grupp vilket fick mig att spetsa öronen allra första gången jag hörde rykten om dem, där fanns också de då relativt okända Godley & Creme som senare skulle vara med och revolutionera den kommande video och mtv eran. Också en av de första grupper som blev en stor besvikelse efter ett par år när det spännande och intressanta sound de skapat från början byttes ut mot en mer mainstreamad anonym hitmusik…

Bowie är ju ett måste om man pratar om 70-tals musik. Skapade rubriker genom sitt smink och neutrala utseende… Lite kuriosa om denna låt ”Life On Mars”. Bowie skrev på slutet av 60-talet engelsk text till en fransk låt som hette Comme d’habitude men texten användes aldrig. Istället köpte Paul Anka rättigheterna till originalet och skrev en egen text som han kallade My Way och som sedemera spelades in av Frank Sinatra och blev en jättehit. Bowie skrev då Life on Mars lite som en parodi på My Way där melodi uppbyggnad påminde om varandra. Rick Wakeman är det som spelar piano på denna låt.

Moody Blues får väl representera den pampigare delen av popmusik på 70-talet. Här dock i en stillsammare låt, en mycket vacker kärlekssång där man anar doften av hav och båtar. ”For My Lady” heter låten. Tyvärr bara en stillbild som kompletterar musiken.

Den här låten hörde jag första gången i ett baksäte på en gammal volvo amazon hösten 1975, första veckan i gymnasiet, precis flyttat hemifrån och världen väntade. Blev helt knockad av denna låt och kunde inte sluta tänka på den efter jag hade hört den första gången. ”Dreamer” hette låten och gruppen var naturligtvis ”Supertramp”. Tyvärr hittade jag ingen bra originalversion på YouTube men istället fanns denna, en modernare dock med Rodger Hodgson inte Supertramp. men denna version är väl värd att lyssna på, rysligt lik originalet men med ett skönt orkestralt arrangemang som lyfter låten ytterligare.

Pentangle var också en grupp som helt avvek från den traditionella listmusiken som man mestadels lyssnade på. Engelsk folkmusik i ett lite jazzigt arrangemang skapade denna klassiker ”Light Flight”

Från Holland kom gruppen ”Focus” som också skapade mäktig instrumental musik. Här i en av deras mest kända låtar ”Sylvia”.

Kate Bush, vad kan man annat säga än Wow när man ser henne…. En helt otrolig artist som skapade mängder av hög kvalitativ musik under många år. Varje album som släpptes av henne var en julafton som räckte länge länge. Naturligtvis fanns där en liten förälskelse (hoppas min sambo förlåter) i denna mystiska varelse som skapade så otroligt vacker musik. En otrolig integritet som gör att än idag vet jag nästan ingenting om denna artist en slags modern Greta Garbo som hållit sig undan rampljuset och fokuserat på sin musik istället.

Varma långa sommarlov med bad och fiske, doften av nyslaget gräs och underbara resor till Far och morföräldrar. Sommar minnen från 70-talet passar bäst med Seals & Croft och deras ”Summerbreeze” från tidigt 70-tal…

Ytterligare en låt av det stillsammare slaget. Här levererat av ”Emerson, Lake & Palmer” med ”From The Beginning” från tidigt 70-tal.

Fleetwood Mac hade många olika perioder under sin karriär. Gillade dock den här låten skarpt ”Hypnotized” ett litet mästerverk från den period då Bob Welch ingick i gruppen.

Kraftwerk fascinerade en hel generation teknikfrälsta med sitt elektroniska sound och var tillsammans med bl.a. Tangerine Dream grunden och inspirationskälla för den moderna elektroniska musiken. ”Robots” heter låten och om jag minns rätt så turnerade man på den tiden med dockor i naturlig storlek som ställdes upp på scenen och framförde bl.a. denna låt.

City Boy var och är en av de få idoler jag sett live, definitivt en av de få idoler man träffade backstage efteråt och fått autografer på en LP skiva. LP:n som låten är tagen ifrån heter Dinner At The Ritz och namnet på låten är ”Narcissus”.

Mahogany Rush hade jag nog inte upptäckt om det inte var för det ”kollektiv” som jag bodde i under nåt år i Skellefteå. Musik spelades hela tiden och det här var en utav många artister som ”nöttes” in och har efter det funnit en plats i mitt musikaliska hjärta. Låten ”IV…The Emperor” har ett antal tempoväxlingar med lugna partier och mer energiska stycken men allt gjort med Frank Marino’s varsamma hand på ett mycket delikat sätt…

Mott The Hoople tillhör också ett nostalgiskt 70-tal för mig. Här i deras största hit ”Roll Away The Stone”. Gjorde 2 riktigt bra LP skivor ”Mott” och ”The Hoople” som spelades flitigt hemma på grammofonen. Här fanns också Mick Ronson med på ett hörn och även David Bowie som skrev ”All The Young Dudes”.

Vad vore 70-talet utan ”Pink Floyd”. Hur många gånger har min inte lyssnat på klassiskt tidlösa ”Dark Side Of The Moon” och haft den som referens gång efter gång när skivspelare, högtalare, bandspelare skulle testas ? Lyssna på den idag så ska ni se hur lite tidens tand har naggat på den. Långt före sin tid var de och med hjälp utav Alan Parson så skapade de bland annat denna låt ”Us & Them ”.

Ett skönt gitarrriff en småraspig stämma och bra melodi. Mer behövs inte för att skapa en klassisk hit. Också en av få artister jag faktiskt sett live. Gruppen som är från England heter ”Sniff ‘N’ The Tears” och låten ”Driver’s Seat” från sent 70-tal och var deras enda stora hit.

Nån som minns bröderna Mael i gruppen ”Sparks” ? Lustiga figurer som skapade (skapar) spännande musik, den ena i lustiga kläder och konstiga kreationer den andra med liten chaplin/hitler mustasch och ett stelt minspel som stod i skarp kontrast till den musik som skapades. Här i en låt från 1974 ”This Town Ain’t Big Enough For The Both Of Us”.

Al Stewart tillhörde också en utav favoriterna under en lång tid. Här en låt från albumet med samma namn, troligen det bästa albumet han gjort ”Year Of The Cat”.

Slutligen blir det japanskt. ”Yellow Magic Orchestra” dök upp som en frisk fläkt under senare delen av 70-talet och spelade upp en elektronisk ljudmatta med mängder av inslag till olika dataspels signaturer. Dataspel som på den tiden kallades tv-spel var ett relativt nytt begrepp i Japan. Ruichi Sakomoto som var en utav 3 medlemmar i denna grupp fortsatte sedan sin karriär som skapare av filmmusik och skrev bl.a. musiken till Merry Chritmas Mr Lawrence. Här framförs låten ”Tong Poo”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s