Dags att minnas 70-talet !

70-talet var ju årtionde då allt hände. Man började gymnasiet, blev förälskad, flyttade hemifrån, skaffade körkort, började jobba m.m. Musiken följde med som en röd tråd igenom alla dessa händelser. En snabb blick i backspegeln fick mig att plockat fram några godbitar som spontant dyker upp när man tänker tillbaka….Blir kanske inte de här ”klassiska” hitlåtarna vid denna återblick men finns all anledning att minnas dessa också längre fram.

Många många grupper och låtar bubblar i bakgrunden men alla får naturligtvis inte plats denna gång, förhoppningsvis får dock denna nostalgitripp hjärnorna att snurra igång och minnas hos några utav er…

Tack vare Kjell Alinges radioprogram och hans otroligt beskrivande bilder av ny musik så fick han mig att upptäckta denna grupp, en helt fantastisk upplevelse för en ung kille som inte i nån större utsträckning hunnit utforska den mer experimentella musik som florerade vid sidan av den kommersiella list musiken. Denna låt är från mitten av 70-talet med gruppen ”King Crimson” och låten heter ”Starless”. Börjar som en sagolikt vacker låt för att accelerera i en mer kaotisk ljudbild på slutet…

Ytterligare en av alla dessa fantastiska låtar som skapades på 70-talet. Med enkel stämsång och gitarrer skapade guppen ”America” en fantastisk harmonisk och stämningsfylld låt som hette ”A Horse With No Name” . En annan låt i samma stil var ”Ventura Highway” missa inte denna (http://www.youtube.com/watch?v=5I0d29s6GCc)

Fantastiska ”Electric Light Orchestra” med ”muppen” Jeff Lynne i spetsen var en av mina absoluta favoritgrupper under 70-talet. Lynne var ett geni när det gällde att skapa melodier som fastnade och den spännande blandningen med symfoniska instrument blandat med elektriska som var ursprungssättningen för gruppen kittlade naturligtvis unge herr Björkéns melodisinne… Här är de i låten ”Showdown” från den tidigare eran…

Gruppen som verkligen fascinerade mig med otroliga melodier, arrangemang som ändrade tempot i låtarna titt som tätt, unika ljudmattor man aldrig hört tidigare. En av de första grupper jag i princip följde med från första skivan till sista. Många grupper som man ”upptäckte” hade redan funnits i ett antal år eller existerande inte ens längre. Orsaken var att en av 60-talet stora hit kompositörer Graham Gouldman ingick i denna grupp vilket fick mig att spetsa öronen allra första gången jag hörde rykten om dem, där fanns också de då relativt okända Godley & Creme som senare skulle vara med och revolutionera den kommande video och mtv eran. Också en av de första grupper som blev en stor besvikelse efter ett par år när det spännande och intressanta sound de skapat från början byttes ut mot en mer mainstreamad anonym hitmusik…

Bowie är ju ett måste om man pratar om 70-tals musik. Skapade rubriker genom sitt smink och neutrala utseende… Lite kuriosa om denna låt ”Life On Mars”. Bowie skrev på slutet av 60-talet engelsk text till en fransk låt som hette Comme d’habitude men texten användes aldrig. Istället köpte Paul Anka rättigheterna till originalet och skrev en egen text som han kallade My Way och som sedemera spelades in av Frank Sinatra och blev en jättehit. Bowie skrev då Life on Mars lite som en parodi på My Way där melodi uppbyggnad påminde om varandra. Rick Wakeman är det som spelar piano på denna låt.

Moody Blues får väl representera den pampigare delen av popmusik på 70-talet. Här dock i en stillsammare låt, en mycket vacker kärlekssång där man anar doften av hav och båtar. ”For My Lady” heter låten. Tyvärr bara en stillbild som kompletterar musiken.

Den här låten hörde jag första gången i ett baksäte på en gammal volvo amazon hösten 1975, första veckan i gymnasiet, precis flyttat hemifrån och världen väntade. Blev helt knockad av denna låt och kunde inte sluta tänka på den efter jag hade hört den första gången. ”Dreamer” hette låten och gruppen var naturligtvis ”Supertramp”. Tyvärr hittade jag ingen bra originalversion på YouTube men istället fanns denna, en modernare dock med Rodger Hodgson inte Supertramp. men denna version är väl värd att lyssna på, rysligt lik originalet men med ett skönt orkestralt arrangemang som lyfter låten ytterligare.

Pentangle var också en grupp som helt avvek från den traditionella listmusiken som man mestadels lyssnade på. Engelsk folkmusik i ett lite jazzigt arrangemang skapade denna klassiker ”Light Flight”

Från Holland kom gruppen ”Focus” som också skapade mäktig instrumental musik. Här i en av deras mest kända låtar ”Sylvia”.

Kate Bush, vad kan man annat säga än Wow när man ser henne…. En helt otrolig artist som skapade mängder av hög kvalitativ musik under många år. Varje album som släpptes av henne var en julafton som räckte länge länge. Naturligtvis fanns där en liten förälskelse (hoppas min sambo förlåter) i denna mystiska varelse som skapade så otroligt vacker musik. En otrolig integritet som gör att än idag vet jag nästan ingenting om denna artist en slags modern Greta Garbo som hållit sig undan rampljuset och fokuserat på sin musik istället.

Varma långa sommarlov med bad och fiske, doften av nyslaget gräs och underbara resor till Far och morföräldrar. Sommar minnen från 70-talet passar bäst med Seals & Croft och deras ”Summerbreeze” från tidigt 70-tal…

Ytterligare en låt av det stillsammare slaget. Här levererat av ”Emerson, Lake & Palmer” med ”From The Beginning” från tidigt 70-tal.

Fleetwood Mac hade många olika perioder under sin karriär. Gillade dock den här låten skarpt ”Hypnotized” ett litet mästerverk från den period då Bob Welch ingick i gruppen.

Kraftwerk fascinerade en hel generation teknikfrälsta med sitt elektroniska sound och var tillsammans med bl.a. Tangerine Dream grunden och inspirationskälla för den moderna elektroniska musiken. ”Robots” heter låten och om jag minns rätt så turnerade man på den tiden med dockor i naturlig storlek som ställdes upp på scenen och framförde bl.a. denna låt.

City Boy var och är en av de få idoler jag sett live, definitivt en av de få idoler man träffade backstage efteråt och fått autografer på en LP skiva. LP:n som låten är tagen ifrån heter Dinner At The Ritz och namnet på låten är ”Narcissus”.

Mahogany Rush hade jag nog inte upptäckt om det inte var för det ”kollektiv” som jag bodde i under nåt år i Skellefteå. Musik spelades hela tiden och det här var en utav många artister som ”nöttes” in och har efter det funnit en plats i mitt musikaliska hjärta. Låten ”IV…The Emperor” har ett antal tempoväxlingar med lugna partier och mer energiska stycken men allt gjort med Frank Marino’s varsamma hand på ett mycket delikat sätt…

Mott The Hoople tillhör också ett nostalgiskt 70-tal för mig. Här i deras största hit ”Roll Away The Stone”. Gjorde 2 riktigt bra LP skivor ”Mott” och ”The Hoople” som spelades flitigt hemma på grammofonen. Här fanns också Mick Ronson med på ett hörn och även David Bowie som skrev ”All The Young Dudes”.

Vad vore 70-talet utan ”Pink Floyd”. Hur många gånger har min inte lyssnat på klassiskt tidlösa ”Dark Side Of The Moon” och haft den som referens gång efter gång när skivspelare, högtalare, bandspelare skulle testas ? Lyssna på den idag så ska ni se hur lite tidens tand har naggat på den. Långt före sin tid var de och med hjälp utav Alan Parson så skapade de bland annat denna låt ”Us & Them ”.

Ett skönt gitarrriff en småraspig stämma och bra melodi. Mer behövs inte för att skapa en klassisk hit. Också en av få artister jag faktiskt sett live. Gruppen som är från England heter ”Sniff ‘N’ The Tears” och låten ”Driver’s Seat” från sent 70-tal och var deras enda stora hit.

Nån som minns bröderna Mael i gruppen ”Sparks” ? Lustiga figurer som skapade (skapar) spännande musik, den ena i lustiga kläder och konstiga kreationer den andra med liten chaplin/hitler mustasch och ett stelt minspel som stod i skarp kontrast till den musik som skapades. Här i en låt från 1974 ”This Town Ain’t Big Enough For The Both Of Us”.

Al Stewart tillhörde också en utav favoriterna under en lång tid. Här en låt från albumet med samma namn, troligen det bästa albumet han gjort ”Year Of The Cat”.

Slutligen blir det japanskt. ”Yellow Magic Orchestra” dök upp som en frisk fläkt under senare delen av 70-talet och spelade upp en elektronisk ljudmatta med mängder av inslag till olika dataspels signaturer. Dataspel som på den tiden kallades tv-spel var ett relativt nytt begrepp i Japan. Ruichi Sakomoto som var en utav 3 medlemmar i denna grupp fortsatte sedan sin karriär som skapare av filmmusik och skrev bl.a. musiken till Merry Chritmas Mr Lawrence. Här framförs låten ”Tong Poo”.

Annonser

Fattigmans Iphone.

Tycker du att en Iphone är för dyr eller har du redan en Ipod Touch men saknar möjligheten att kunna ringa, så kanske detta är en intressant lösning. Det finns ett skal som man sätter fast på en Ipod Touch. Ett skal som bl.a. innehåller plats för ett Sim kort och ett extra batteri. En Touch kostar strax över 2000:- och Apple Peel 520 (som skalet heter) kostar ca 500-600:- vilket gör att man får en Iphone ”kopia” för under 3000:-. Ipoden måste dock ”jailbreakas” före.

Läs mer om Apple Peel 520 här !

Kommer nån ihåg 60-talet ?

Dags för en nostalgitripp tillbaks till det ljuva 60-talet. En tid då ”riktig” musik skapades. Nja kanske inte riktigt så, i backspegeln så åldras en hel del utav musiken och lever kanske mer på nostalgi än på kvalité men visst är det många ”dängor” som fortfarande kan avnjutas med god behållning och naturligtvis så skapades då också grunden till många utav dagens musikstilar. Förknippat med denna musik är många underbara sommarlov både hos Farfar/Farmor och Morfar/Mormor, skidturer med familjen i Lillträsk, hässjning på sommaren och mycket mycket mer finns bevarat som soliga barndomsminnen.

Det finns en hel uppsjö av låtar att välja mellan och naturligtvis helt omöjligt att samla allt på en gång. Här är tills vidare 12 favoriter från unga år :

Den amerikanska motsvarigheten till Beatles kallades de, The Monkees men musikaliskt skilde det nog en hel del men några trallvänliga låtar skapades på andra sidan atlanten bl.a. denna låt Daydream Beleiever. Låten är skriven av John Stewart som hade ett förflutet i Kongston Trio och senare på slutet av 70-talet hade en hit med låten Gold. Låten släpptes som singel hösten 1967.

Den engelska gruppen Herman’s Hermits med den evigt unge Peter Noone. Låten skriven av Graham Gouldman, som senare blev medlem i bl.a. 10 c.c. och Wax. Låten släpptes hösten 1966 och har under årens lopp (naturligtvis) använts som reklam för olika mjölkbolag bla. norska Tine och tyska Coberco.

Japan inspirerade även på 60-talet. Här är det Kyu Sakamoto som framför ”Ue o muite arukō” men eftersom det engelska skivbolaget PYE som skulle lansera låten internationellt trodde att låtens titels skulle vara för svår så döptes den om till ”Sukiyaki”.  Låten blev en stor internationell hit och är den enda japanska låt som erövrat första platsen på Billboards topplista i USA. Originalet var en stor hit i Japan 1961 men slog internationellt först 1963. Kyu Sakomoto omkom 1985 i den värsta flygkraschen någonsin med ett enda flygplan inblandat. Det var när Japan Airlines Flight 123 kraschade med en Boeing 747 och 505 av 509 människor ombordvarande dog.

Legendariska Hollies med bl.a. Graham Nash skapade mängder av egna hits under 60-talet. Dock är det här återigen Graham Gouldman som skrivit låten som blev en listklättrare 1966. Låten ”Bus Stop” kom Graham på när han åkte buss hem en dag och med hjälp av sin pappa som var en duktig författare som skrev den inledande texten så skapades denna klassiker.

Otroligt vacker kärlekssång som framförs av Beach Boys. Låten tagen från det legendariska albumet Pet Sounds och en låt som var både nyskapande och kontroversiell. Kontroversiell för att det var en av de första poplåtar som man använde ordet Gud i titeln och nyskapande för att arrangemanget och harmonier var ett av de mest avancerade på den tiden (1966). En av John Sebastians låtar hade inspirerat Brian Wilson till att skriva denna sång ”God Only Knows”.

En instrumentalgrupp från det tidiga 60-talet The Tornados fastnade i en ung mans rullbandspelare som fascinerades av det rymdliknande soundet som fanns på låten Telstar. Producenten Joe Meek blev inspirerad av den första kommunikations satelliten som sköts upp 1962 och skrev därefter denna lilla godbit som blev en hit senare samma år.

The Byrds från USA imponerade också stort i ungdomens dagar här med låten Mr. Tambourine Man från 1965. Låten skrevs av Bob Dylan och är väl mest känd för att vara en av de första låtar som ”elektrifierade” den amerikanska folkmusiken och skapade en ny genre som kallades folkrock. Vackra harmonier och elektriska gitarrer skapade ett helt unikt sound för den tiden.

Småtöntig titel ”Ha! Ha! Said The Clown” och en ganska enkel melodi men likväl fastnade den här låten och finns nu nostalgiskt bevarat. Manfred Mann här med Paul Jones som sångare. Låten blev en hit 1967 och ska tydligen också ha spelats in av bl.a. The Yardbirds.

Engelska The Animals platsar naturligtvis in på denna lista. Här med House Of The Rising Sun, lägereldarnas no 1 låt. En klassisk folkballad vars upphovsman är okänd men slog enormt (1964) tack vare Animals uppdaterade och elektrifierade arrangemang kombinerat med Eric Burdons karakteristiska röst.

En grupp som spelades flitigt var Simon & Garfunkel. Här i den otroligt vackra Scarborough Fair. En låt som spelades in 1966 men släpptes som single 1968. Från början en traditionell låt som Paul Simon arrangerade med det speciella Simon & Garfunkel soundet.

Gruppen med en av pophistoriens mer krångliga namn. Man lade ihop alla gruppens medlemmars smeknamn till en enda lång ramsa. Namnet som då bildades blev Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick & Titch. Sångaren Dave Dee som var polis före artistkarriären var faktiskt med på plats efter att en bilolycka hade skett där Eddie Cochran förolyckades och Gene Vincent skadades 1960. Dave Dee tog hand om Cochrans gitarr tills den kunde återlämnas till hans familj.  Här framför gruppen låten Zabadak med en nonsenstext som egentligen inte handlar om någonting speciellt. Perfekt för en liten kille som mig med livlig fantasi att hitta på en egen betydelse av denna text också oerhört fascinerande med den ljudmatta som målades upp med afrikanska trummor och vokaler som gick i flera stämmor.

Amerikanska Peter, Paul and Mary framför här en klassiker från 1967, I’m Leaving On A Jetplane en låt som faktiskt än i dag snurrar i huvudet när man ger sig iväg med flyget. Låten skrevs av John Denver 1966 som från början kallade den ”Oh Babe I Hate To Go” men övertalades av sin producent att ändra namnet på den. Låten spelades in på albumet ”Album 1700” men blev inte en hit förrän den släpptes som single 1969 och nådde då 1:a platsen på den amerikanska Billboard listan. Ironiskt nog dog John Denver när hans flygplan störtade 1997.

Inspirationsmusik 1

Erkänner jag får en kick av ny musik. Älskar musik från 60-talet fram till dagens musik men inget känns så kul som att upptäcka ny spännande musik från artister man aldrig hört talas om förut. Har nu gjort en djupdykning i ett antal av de listor som sammanställs så här i början på ett nytt år av olika recensenter och där upptäckt en hel drös med för mig helt ny och intressant musik. Musiken är definitivt inte den mainstream som oftast florerar på topplistornas idag utan kräver ofta lite mer av lyssnaren. Det här är musik där man skall stanna upp en stund i livet sätta sig bekvämt i en soffa eller fåtölj luta sig bakåt sluta ögonen och lyssna.

Så är ni som mig – nyfiken – så följ gärna med på en resa till det okända som förhoppningsvis inspirerar till att hitta ännu mer ny spännande musik…

Först ut är ”The Deer Tracks” med låten ”Yes This Is My Broken Shield” där Norrländsk melakoni möter experimentella ljudmattor. Gruppen är från Gävle och har släppt ett album som heter ”Aurora”.

Gruppen ”KORT” är en sammanslagning av Kurt Wagner och Courtney Tidwell som här har skapat en platta som lutar starkt åt country hållet. Country är inte min starka sida men när 2 röster med olika karaktär sjunger tillsammans med ett sparsamt arrangemang skapar det ändå en så pass intressant skiva att den är värd att nämnas i detta sammanhang. Kurt Wagner är normalt involverad i gruppen Lambchop. Här i låten ”Today” från albumet ”Invariable Heartache”.

”Wildbirds & Peacedrums” från Göteborg bygger sin musik på ett trumbaserat ljud kompletterat med röster pålagda i olika stämmor. Här en kompostition ifrån albumet ”Rivers”, ”Bleed Like There Was No Other Flood” en låt inspelad i en kyrka i Reykjavik tillsammans med kammarkören Schola Cantorum vilket också hörs på klangen i soundet.

”This Is Head” från Malmö spelar en svävande elektronisk musikstil som låter väldigt fräscht i mina öron. Låten ”0011” är tagen från albumet ”0001” där låtarna i övrigt också bara består av siffror.

Lite poppigare ljud får vi från Linköpingsgruppen ”Marching Band’s” nya album ”PopCycle” och låten ”Another Day”. Deras musik har spelats bl.a. spelats i tv-serierna ”How I Met Your Mother och ”Scrubs”

The ”Album Leaf” är ett soloproject av Jimmy LaValle där han blandar elektronik, synthesizers, piano med visuella framträdanden. Jimmy startade gruppen 1998 i Kalifornien U.S.A. Har själv helt missat denna artist tills nu. Låten ”Falling From The Sun” är tagen från albumet ” A Chorus Of Storytellers”.

Kieran Hebden är en engelsk post-rock och elektronisk musiker som kallar sig ”Four Tet” och låten ”Angel Echoes” är plockad från hans femte album ”There Is Love In You”. Och visst kan man mycket väl tänka sig att det är så här ekot av änglar låter…

Sist ut i denna första inspirationsrunda är ”Laura Marling” tidigare medlem i Noah And The Whale, en engelsk singer-song writer från Hampshire i England. Starka melodier och poetiska texter är hennes kännetecken. Här i låten ”Devil’s Spoke” från senaste skivan ”I Speak Because I Can”.